Om vi då skulle ta och
vända blicken lite mer norrut, och en liten bit längre till väst?
Den där rätt stora ön (ca 2 miljoner kvadratkilometer) som dyker
upp någonstans bortom Island. Om vi skulle ta oss en närmare titt
på den kanske?
Tänkte jag, någongång i
början på april.
Då hade jag fått ett
jobberbjudande i Ilulissat (jaha? Och var ligger det då?) som jag
inte kunde tacka nej till. Inte så mycket för jobbets skull, utan
för att det var ett äventyr som kändes precis rätt.
Och nu är jag här. På
Grönlands västkust, i en stad vars namn betyder isberg, och jobbar
på ett café. Efter att ha bott och jobbat i Ilulissat i en månad
har jag upphört att förundra mig över vissa saker:
- att det inte finns trottoarer
- att folk frågar efter ”kondi” och ”squash” i stället för sprite och fanta
- att klubben besöks av allt från 15 till 88 åringar, och alla är lika glada
- att det springer slädhundar överallt
- att havet är fullt av isberg
- att solen aldrig går ner
- att internet kostar sjukt mycket per megabite
- att man kan fiska utan andra redskap än yoghurt och händerna
Grönländska är ett mycket
intressant språk, som nog skulle ta mer än en sommar att lära sig.
Enstaka ord som tack, vi ses, vill du ha något att dricka till?,
berg, och take away har jag lyckats snappa upp, vi får se om det
blir mer än så.
Jag är mycket glad över
att vara här, om inte annat för att jag har lärt mig så mycket om
den här ön, som jag för ett tag sedan inte visste något om alls.
I veckan ska vi ta en
vandringstur till inlandsisen (ca 9 mil fram och tillbaka). Jag hör
av mig om jag råkar överleva.
/Jennifer
Ihjälslagna mygg: 38 273
and counting
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar